I loved you so much i forgot what hating myself felt like

Idag är det 3 år sedan jag och Chip förlovade oss, 1096 dagar sedan. Det är så jävla orättvist att vi bara fick vara förlovade i 6 månader innan han gick bort, vi hann inte ens gravera ringarna. Jag kommer ihåg när Chip friade till mig, han sa att han skulle älska mig tills hans sista andetag och det gör så jävla ont att han fick uppfylla sitt löfte så tidigt. Det är inte rättvist att jag planerade min fästmans begravning när jag var 17 år gammal, det är inte rättvist att vi inte fick fler år tillsammans, det är inte rättvist att jag aldrig fick dela hans efternamn. Jag kan verkligen inte beskriva med ord vad jag tänker eller känna, varje cell i min kropp saknar honom. Jag har sagt det förut men det är inte bara de åren jag fick med honom som jag saknar - det är alla åren jag skulle fått men aldrig fick. Alla åren han skulle fått som han aldrig fick, allt han skulle uppleva, allt han skulle bli. Vi har gått igenom mer tillsammans än någon människa ska behöva gå igenom, och den tiden vi fick kommer jag alltid hålla kärt. Älskling, du var mitt happy ending.

Gillar

Kommentarer

Mirre
Mirre,
Ohh det är inte rättvist för detta ska bara inte hända, och man kan inte på världskartan tro att något sådant här ska hända, ni var ju lyckliga. Svårt att veta vad man ska skriva för detta är inget man kan säga som varken uppmuntrar eller ger förståelse, starkt av dig att dela med dig. Fina bilder på er. Beklagar din sorg <3
sweetwords.se
maria
maria,
Blir ledsen av att läsa din text. Han verkar verkligen varit din nummer ett. Får man fråga vad som hände?
mariasliv.net
Skriv kommentar...
IP: 82.99.3.229